Man är som man är..
Jag hjälper pt:s med deras egen träning, har varit tränare i thai-boxning, umgås med gubbar i kostym och legat och krälat på mattor och i boxningsringar runt halva världen med svett så man halkar och tandskydd i truten. Ändå känner jag mig aningen fjollig med mitt scrapbooking-intresse. Fler än jag, faktiskt nästan alla jag mött, har börjat scrappa som ett sätt att ta sig ur en jobbig tid. Att rekapitulera, att känna till och dokumentera, sitt ursprung och att skapa utan andra krav än att det blir "fint" tycks vara ett fundamentalt behov hos oss människor. Synd om dem som inte kan få uppleva det.
Det finns övertygande bevisning för att motion fungerar lika bra som medicin och/eller terapi mot nedstämdhet (depression). Jag gissar att scrapbooking har snarlik effekt.
I min fantastiska fantasivärld skulle långtidssjukskrivan och förtidspensionärer erbjudas scrap-tid för att samla skäl och tanke. Se där! En lysande affärsutveckling för en industri som växer i skuggan av de etablerade.
För övrigt talar Malin och jag om att hålla en fotokurs med upplägget "Lär känna din kamera - 5 enkla tips att ta bättre bilder till ditt album och tre saker du bör undvika".
Någon som är intresserad av att delta?
Hejja, fotokurs låter toppen och jag vill garanterat vara med :)
Du får väl starta en studiecirkel i scrapping istället, och sälja in konsulttid sen till företagshälsan "Självhjälp för utbrända" eller nåt...
;)
Hahaha - Felix! DET är en verksamhetsutvidgning värd namnet! :)
MiaMaria: Okej - då bokar jag dig ;)
Sikta mot himlakropparna så kommer du i bästa fall till andra våningen...
Jag anmäler mig frivilligt till fotoskola.
Fjolligt är det med män som inte kan gråta, laga mat, ta hand om barnen inte att man scrappar inte. det är mer som en akt av kärlek :)
By the way, vad fantstisk tavla din som har målat, så impad.
kram Mia
Du har faktiskt helt rätt att scrapbooking hjälper mot nedstämdhet och långtidssjuksrivning. Jag gick in i väggen för c:a 1 år sen men scrapbooking är det som fått mig att känna det positiva i livet igen!
Scrapbooking är fantastiskt som smärtmedicin (har kroniska ländryggsproblem sen 8 år tillbaka). Jag tror det hjälper mot det mesta faktiskt :-D
Skrev delar av min kommentar till ditt förra inlägg, så här kommer det igen!!
Jag håller med om att scrappandet
är som medicin för själen.
Det hade varit roligt att gå en kurs i fotografi, du kan inte tänkas komma till Gotland och ha kursen? ;-)
Trevlig helg!!
Heja! Sälj in din idé om scraptid till Företagshälsan och vårdcentraler och alla andra som inte kan förstå att kreativitet kan vara avstressande! Tänk om alla kunder förstå hur gott det gör för själen att slå sig ner vid scrapbordet och få skapa!
/Pernilla
JAAAA... jag vill vara med på fotokurs!!!
Yeah - får medhåll av andra än mig! :)
Miamaria; samma där.
Felix (som är mannen som hållit min själ vid liv på nätterna när ångesten ätit av den): om fem år bor vi vid Côte d'Azur och badar långt in i November. Inte inte förmögna, men på god väg. :)
Miao: En fotokurs utan dig, som gav mig inspiration, är otänkbart.
KarinO: Visst är det så?! Men du borde anmäla dig till fotokursen du med. :)
Fanny: dina sånger går inte av för hackor de heller. Gör en skiva (kanske med Felix som är grrrym! producent) under rubriken; Songs for Soul"...?!
JennieJummie: Efter att ha larvat mig med Vägverkets call-centre i morse och insett att Kafka's "Processen" nog utspelar sig på Gotland vill jag nog hålla ett hälsosamt avstånd till ön jag lärde mig gå på då dinosaurierna härskade och T-Forden var det allmänna transportmedlet. Men vore inte Tallkrogen (Papprika) ett alternativ för lilla fröken...?
Pernilla: Om jag visste att det betalde mitt boende, eller i varje fall, mitt scrappande, skulle jag definitivt vinnlägga mig om besväret. Dessvärre tror jag mitt samtal med Vägverket (se ovan) är en viskning jämfört med att driva igenom ett sådant projekt med Försäkringskassan...?
Anki; jag har anmält dig.
Fotokurs låter intressant. Hela den här dSLR grejen är som ett UFO för mig (köpte den -05!). (kanske är det så att jag nosar på scrap för att tvinga mig själv att leka med kameran lite mer)
Fjolliga, det är de som står och ylar om att scrap är så fånigt. Alla hittar sina former av terapi, så då kan de fan skita i att kommentera min.
Vi drar redan i höst....
Låter superkul (& nyttigt) med fotokurs!
Har du nåt datum så man kan kolla kalendern?
Att scrappa är lite soulsearching är apselut sant - det hjälpte i alla fall mig att ta steget till skilsmässa från ett dåligt förhållande. Tufft men behövligt.
