Dånt fårgett…

På Lördag smäller det! Slipa saxarna, vässa pennorna, trimma...eh..tja...håll er i trim!
Vi syns på lördag på Papprika. Tretton till ett. Kolla med Malin om någon backat ur. 

Medan jag väntar..


…på att ladda ned musiken som dånar ut ur Peugeoternas och Renaulternas vidöppna sidofönster där Sahara möter Frankrike (Marseilles)

http://www.youtube.com/watch?v=rDR4HeX83tk

(för faen - klipp ut och klistra in, tänd upp en fet hövding eller i varje fall poppa upp en pappbox och njut)

så hinner jag registrera att Fadde och Rosing går skilda vägar. Vad var annat än väntat? Faddes glorydays som dörrvaktsprins ligger så långt bakom horisonten att zenith för länge sedan försvunnit ur vårt med medvetande. Du Är Vad Du Äter bidrog inte till att kvarhålla den desvärre. Linda har numer så mycket plast i kroppen att definitionen av "mänsklig" och "levande" måste ifrågasättas. Kaka söker maka kanske?
Wazzup!? liksom. Två barn börjar ledsna på varandra. Som om vi inte alla varit med om det förut...

Schlagerbloggar lite dåra…

Efter att ha postat ett inlägg om DrDre vs Timbaland (som kommenterades av min son :) ) och med tanke på vad som intresserar en nation vars största intresse är...eh...Shalger EM...?! så lägger jag mina strån i stacken. Detta trots att jag inte står ut med en sådan radda av halvdana låtar, framför allt inte under en hel kväll.

Jag har, tyvärr, inte ens hört det ryska bidraget men för mig finns det tre underkategorier i Eurovision Song Contest:

Lokal/Folklore musik. Här hann jag höra Israels bidrag vilket har drag av detta. Upprörande i Sverige men en grundbult i sångtävlingsidén vad jag kan förstå..?

Underhållningsmusik. Alltså oförargliga, tjäcka visor, gärna pompöst framförda. Schlager med andra ord och sannolikt(?) det som så många av våra homosexuella systrar och bröder älskar.

Låtbaserat material. Här brukar balladerna ligga i topp, men även grupper som Lordi passar in här. Låten är bra i grunden och sen kan de se ut hur fan som helst men den klättrar ändå. Som det ryska bidraget av vad jag förstått.



Varför vann då inte Charlotte? För att hon ser ut som "Donna Vercaces okända barn" [JP Gaultier]? 




Jag har alltid gillat starka personligheter även om deras åsikter går tvärs emot mina egna. För få sådana finns ibland oss idag; Herbert Tingsten, Sven Stolpe, Willhelm Moberg, Jan Myrdal, Jan Guilliou, Bert Karlsson [de tre sistnämnda lever tack och lov]…
En sentida opportunist är Alexander Bard som jag inte kan höra nog av. Sällan tänker vi lika men en man som med sådan emfas driver drogliberalism, gay lifestyle och svensk musikkultur kan jag inte annat än sluka retoriken från.

Hans analys av "schlagerfiaskot" tror jag är helt riktig.



Vi gör låtar då Sverige brukade vinna Eurovision Song Contest.



Klämmigt och…eh…"sexigt" (om man tycker att underklädeskatalogen från Ellos är sexig).
Trallallallalaa med gupp och gung, lagom gillestugejuckande och - Voilá! - Europa röstade!



Jag sade redan vid den svenska uttagningen att Body's Without Organs hade den bästa låten (fast verkligen inte en bra låt) och nu, med facit i hand, så vidhåller jag det. Hero är från en tid då det fanns en glass som hette X9, ungdomsgårdarna var öppna och där "spisade" man "plattor". 
Ta en tid på mest nedladdat i iTunes. Under flera veckor har Hero varit nummer ett. I Sverige. Varhelst du öppnat programmet annorstädes har Timbaland och Madonna legat etta. Långt ifrån hejjig gladschlager vill jag påstå.

Byt inte ut juryn - byt ut svenska folket.


Dr Dre … where are thou … ?

Vi väntar på albumet som återigen ska rita kartan me West Coast som medelpunkt trots alla megahits som Timbaland spottat ur sig sig sista året. Phil Spector of our time - show up!


…ännu mer av hammeer village sea town…


…ännu en bild…


till Sofia..

(klickeliklicka vettja..)



Hammarby Sjöstad

Nu är Gud god och låter solen dåna ned över oss alla varför jag samtidigt kommit på benen och tagit med mig kameran ut på promenad utanför lägenheten. Håll tillgodo.

bukelitetten del 5

Jag har alltså ställt in en stor mjuk pensel med ungefär 60 i Opacitet dvs hur mycket den "skalar av" av bilden. Smek med penseln över mitten och de delar du vill framhäva tills de blir skarpa. Ändra opaciteten till ca 30 och glid över lite större av ytan, men försök hålla dig tills själva motivet och inte till bakgrunden. Högerklickar du så får du upp penseldialogrutan och kan ändra till en betydligt mindre om det är små delar du vill framhäva. Just för det här motivet vill jag ha en "glaskupe-effekt" där bara de centrala delarna är skarpa vilket leder oss till....


...sista delen innan vi är färdiga; vinjetteringen.

Jag visade på kyssbilden hur man vinjetterar snyggt och t om spar ut bakgrunden genom att göra ett lager och sen måla i det med reumatismhanden. Nu ska vi göra samma sak fast ännu enklare och snabbare. (Tips! Det här funkar störtbra i nästan alla lägen).

Klara med suddandet? Blev det för stor effekt så kan du alltid stanna kvar i lagert och sedan dra i lagerpalettens "Opacitet" till du blir nöjd. Vad som har hänt är att du suddat bort ur det suddiga lagret och ur bakgrunden kommer det skarpa lagret fram. Lätt som en pannkaka.

Gå till verktygspaletten (där du valde suddigummit) och välj "Rutan" längst upp till vänster. Ser du ingen ruta ser du antagligen "Cirkel" och då är det bara att hålla inne knappen till "Rutan" uppenbarar sig.
Dra sedan rutan över mitten så den täcker 2/3 av bilden.



När du har dragit din ruta så går du upp till huvudmenyn allra längst upp och leta efter [Välj/Select] och scrollar ned till [Ludd/Feather] och väljer det.


Eftersom min bild är bautastor så väljer jag att ludda till med 200 pixlar. Har du en mindre bild så brukar 100 räcka.
Nu blir rutan inte kantig längre utan ser mer ut som en gammal tv-ruta.

Nu ska vi bara vända på markeringen så är vi nästan klara. Gå upp i samma meny igen där du valde ludd och välj [Invertera/Invert]

Nu så, nu är utkanten av rutan aktiv och insidan är det inte. Bra, nu går vi tillbaka till lagerpaletten där vi var för en stund sedan [Solid färg/Solid color] och simsalabim så kan det bli vad som helst men färgen sitter runt själva bilden.

Bara att dra den lilla markeringen i färgfältet ned till det svarta eller nästan svarta så ordnar det sig


Simsalabim! Nu har vi ett nytt lager med luddig vinjettering á la gammal kamera.
Bara att ändra opaciteten i detta lager till effekten blir perfekt...


Sådär - färdigt (klickbar bild igen) 

blombuktten del 4

Okej, mer stun, men hur fick jag till det där korta skärpedjupet och vinjetteringen som var på slutbilden?

Här kommer A Big Secret - fuskoskärpa i Photoshop.
Du kommer ihåg att vi gjorde en dublett av bildlagret i början? Gå till det översta av dem nu och markera det (det blir blått).


Nu får vi sluta vara i lagerpaletten. När väl rätt lager är valt =(blivit blått) så ska vi upp i huvudmenyn längst upp under [Filter]. I scrollisten väljer du [Oskärpa] och då får du banne mig ännu fler alternativ på sådant. Här ska du inte släppa taget förrän du fått hela denna radda: [Filter]_[Oskärpa]_[Gaussisk oskärpa/Gaussian blur].

Ny dialogruta med ett utsnitt av din bild i. Här ska du välja hur mycket oskarp bilden ska bli och jag tar i rätt kraftigt (jag har en JPEG-bild på 3700 x 2700 pixlar alltså jättejättestor) med ett värde på c:a 10 i oskärpa. Tryck [ok] och - Voilá! - Hela bilden ser synskadad ut.

Jättebra.

Nu ska vi sudda bort sånt som inte ska vara oskarpt och spara det som ska vara det. (Tips! Detta funkar alldeles utmärkt vid porträtt också).
Gå till verktygspaletten, välj suddigummit och du får upp en liten näpen rad i överkant där du kan välja mellan pensel/brush, penna/pen eller block. Vi ska ha pensel. Passa på att välj en mjuk pensen med stor yta men lite tryck och kraft. En stor mjuk pensel med andra ord.

fortsättning följer.... 

Blombukett del 3

Nu har vi alltså fått lite mer stuns i bilden, men jag vill ha ytterligare lite gapigare färger.
Därför går vi ånyo ned i lagerpaletten, klickar på yin och yang-symbolen och låter scrollisten vecklas ut och där väljer vi [kurvor/curves]. 



Okej, nu blir det lite spooky. Bergskjedjan fattar de flesta men kurvor? Längst ned till vänster i diagrammet som poppar upp är svart och längst upp till höger är vitt. (Det ska stå RGB efter "Channels:" högst upp i rutan - man kan också ändra färgerna individuellt men det blir overkill i detta fall). Trycker du markören på linjen så bildas en punkt som du kan kröka kurvan från och det ska vi göra. Ta tag rätt nära vitt, dvs nära över högra hörnet och puffa upp den någon millimeter. Bilden blir överlag ljusare eller hur? Gör nu samma sak fast tvärtom mot svart nere till vänster - puffa den en liten bit nedåt. Du ska ha fått en antydan till ett kursiverat "S" av kurvan när du är klar. Och samtidigt har du får en bild med kraftfulla kontraster.

Bara att trycka [ok] och saken är biff. Det fina med att vi pular runt i lagerpaletten är att din originalbild är helt orörd och du kan, genom att tända och släcka "ögonen" i lagerpaletten se hur din bild ser ut med och utan effekten.

I alla fall nu har vi fått den kontrastverkan vi vill ha. Fortsättning följer...

blombuketten del 2

Först laddar vi upp bilden på vanligt vis i Photoshop. Det första vi gör är att göra en kopia på bilden genom att göra ett likadant lager ovanpå den andra. 
Lättast är att helt enkelt gå till lagerpaletten och ta tag i det enda synliga lagret du har. Dra det sen ned till den lilla symbolen som ser ut som ett ark med ett vikt hörn. Då skapar du ett nytt lager med samma innehåll som det det du drog ned. Alltså har vi två likadana lager. 



Som jag började med så tycker jag bilden ser grådaskig och kontrastlös ut varför vi ger oss i kast med detta direkt.
Tillbaka ned i lagerpaletten igen och gå till den lilla yin och yang-symbolen med en halv cirkel svart och den andra vit.
Klicka på den och välj i scroll-listen som dyker upp [nivåer/levels]:




Som ni ser så kommer det upp en siluett av en bergskedja. Tanken är den att där det är lågland eller inget så är det också mycket svagt med information som "sprider ut" bilden tunt. Därav en del av grådaskigheten. Nu kan man alltså dra i den svarta och den vita spaken till man får ett bättre värde. I mitt fall var det bara den vita jag drog närmare "bergen" och sen efterjusterade jag en gnutta med den gråa mittenpilen. Härigenom förlorar vi en del information i skuggorna (de blir svartare) och en del av tonen i det vita (det blir vitare). Samtidigt blir färger och kontraster klarare. Kolla mot den första och sista bilden så ser du själv en del av skillnaden.

Fortsättning följer.... 

Lite mer efterbehandling; blombukett

Efter Felix helt korrekta påpekande i det första inlägget att det är vansinnigt enkelt att bildbehandla till svartvitt i Macens program iPhoto så ska vi göra det lite knepigare. (Notera att det andra inlägget bjöd på finjustering av hudtoner och en "vinjettering" alltså att bilden kapas runt om, med svart denna gång.

Nu ska vi ta en annan on-the-fly bild och göra om den. Här är det en snygg bukett som blir lite vintergrådaskig precis som det var den här dagen (ni ska klicka på bilderna bara så ni vet..):
  så att den blir såhär: 

..men, ni känner mig - lite till är bättre än att vara helt nöjd...

Bilden är alltså nu helt svartvit om vi kryssar [ok] i rutan. Men här erbjuds tillfälle till att leka runt och det ska vi göra.
Klicka en gång i det stora tonade fältet istället för att klicka ok och simsalabim!:

Ytterligare ett färgfönster öppnar sig. (Här kan du justera till svartvitt också om du glömt kryssa i rätt - 3dje från vänster i rutorna högst upp). Klicka under den långsmala övertoningsrutan en gång eller två och en ny pil uppenbarar sig (och bilden blir skruvad). En ny pil dyker upp och klicka på den lille rackaren igen och du får upp ytterligare ett fönster med en jädra massa färgval:

Pillar du pilen nu till längst till vänster och mitt emellan så blir bilden "normal". Pular du runt lite uppåt och nedåt så blir bilden annorlunda - eller hur?! Du kan även använda den stående färglisten för att välja toning och sedan flytta in pilen lite till höger för att hämta toningsfärg ("Duplex") till din svartvita bild. I alla fall - välj ett bra värde här, någonstans kring mitten.

Kryssa nu i [ok] i alla tre rutorna var för sig och du har nu en bra mycket stunsigare svartvit än innan.


Sen går vi på den igen; gå ned i botten på lagerpaletten (där du valde [Gradient/Övertoning] men håll nere [alt/option] tangenten och tryck på en lilla rutan med vikt hörn (nytt lager):


Nu kommer en hel serie mystiska alternativ upp och vi ska välja att använda scrollisten till vänster i rutan och gå ned till [Overlay] samt efter det kryssa i alternativet fyll med [50% grått] (oroa dig inte - det gråa syns alltså inte utan räknas av programmet som osynligt, men vitt eller svart på det gör att det blir synligt)





Sådärja - så ska det se ut när du är klar. Nu har du fått ett lager att pula runt i för nästa steg:

Nu går vi till verktygslådan till vänster i stället och nu ska du välja en av de där grejjorna du undrat över vad de betyder. För tusen år sedan, då jag var ung, så manipularade man bilder direkt under det korta stund de belystes eller flöt i färgbad - därav den lilla svarta spaden i mitten till höger bland verktygen. Det är en pjatt.
Motsatsen är "Grab" vilket, till skillnad från pjatten som ljusar upp, mörkar ned. Klicka på pjatten utan att släppa och det dyker upp en reumatologisk hand och en svamp. Välj handen. Nu måste du ställa in vilken kraft och hur mycket den ska mörka ned. Det gör du ovanför verktygen eller genom att högerklicka. Stor och slapp är det som gäller. Alltså en mjuk jättepensel som du ska använda:



Sen stryker du, med jättemjukt tryck (typ 5 - 20) i hörnen till de blir vinjetterade i svart alltså till hörnen mörkas ned gradvis som på gamla vidvinkelobjektiv. Ta bort allt i bakgrunden som böckerna jag inte ville se i trappan där de stal kyssen.


Voilá! Kyss med enastående nacke och allt. 

Snälla, skriv om in gillade detta och vill veta mer.

Åkej, då kör vi en snabbis i Photoshop

Här ska ja visa ett enkelt sätt att i Photoshop ändra en bild till svartvit.
Ursprungsbilden är den ni sett i Scrapbooking m.m.  (senaste numret) frånmin bröllopstavla.
Jag har valt ut bilden genom att öppna programmet Photoshop som inte är Photoshop Elements utan fullriggarvarianten av detsamma. Har du elements kan du göra samma saker men då får du gå in i menyn längs upp där det står [Image] och välja [adjustment].

Först laddar jag bilden i många färger [jpeg - jag har inte en kamera som fotar RAW - tyvärr]

Härlig kyss - eller hur?! Speciellt flickans nacke är så man har lust att blanda sig i.... :)

Sen ska vi ändra den till svartvit. Det gör vi genom att gå ned i botten på det fönster där det står [Lager] på...Men först ska vi ändra färgvalen i menyn där alla verktygen finns längst till vänster (rutan och ramen) genom att klicka så de blir svartvita eller helt enkelt bara trycka bokstaven [D]....

Här väljer vi [Gradient map] eller [Overtoning] och har du nu bara valt svartvitt i färgvalen så kan det bli så här - Voilá!

Nu kan vi bara kryssa i ok och bilden är klar!

Innan vi går vidare med tips och trix...

... så lägger jag upp lite nya Hammarby Sjöstadsbilder fångade härommorgonen innan jag fick ont i halsen och ett Terminatoröga [citat:Malin]



Nästa lektion är inte foto utan fotoförbättring

Om intresse finns så kan jag lära ut lite knep och knåp i hur man får en alldaglig bild som den här knäppt i farten av miss Persia:


....till att bli såhär...



Skriv en kommentar om ni känner att det är aktuellt....?

Kameraskolan fortsätter. Tema Lyx

Så har jag fått leka expert (inte helt ovanligt enligt Malin) och grötmyndigt förhävt mig om vad jag tycker och tror om olika modeller. Har du ingen av de jag nämnt så har du troligtvis mer kunnande och bättre smak än jag.
I alla fulla falla så kommer vi in på kameror av bröllopspresentkaraktär. Denna avdelningen är onödig och inte alls riktat till tjejer då min egen erfarenhet är att killar är de som står för det största prylvansinnet. Utom när det gäller skor och handväskor. Vad ska ni med dem till alla....?!

Man kan, utan att få hela världen efter sig, påstå att kameravärlden består i huvudsak av två varumärken: Nikon och Canon. I alla fall om vi pratar systemkameror som grundar sig på den gamla tekniken med småbild 24 x 36 mm filmformat. Alltså det som jag har döpt till fullformatssensor lite längre ned i bloggen. Nu tänker jag inte bara beröra ff-sensorn utan även tala om likvärdiga kameror för det är precis så sortimentet ser ut. Utöver Nikon och Canon finns det en hel uppsjö av ruskigt duktiga tillverkare som Olympus, Panasonic, Leica mfl. Här har på senare år även de traditionella elektronikfirmorna börjat trampa in eftersom de, inte så sällan, redan levererar stora delar av moderna kamerors innehåll och funktion. Överst på den listan står nog Sony med en serie kameror de döpt till Alpha. Top-off-the-linemodellen är Alpha 700 som i alla delar är ruskigt bra (c:a 12 500):

Just på bilden har de klämt på en klump som du kanske undrar vad det är? Extrabatterier. Det ger mer ström (= fler seriebildstagningar och blixtmatningar) samtidigt som kameran blir tyngre och stadigare. Ingår ej i priset. 

Jag har tidigare nämnt Canons instegsmodell till systemkameravärlden EOS 400. En riktigt prisvärd krabat som är långt mer kompetent än de flesta av dess användare. Prisvärd därtill (c:a 5 600).

Nu har den fått en (dyrare) uppföljare vilken inte alls är dum den heller. EOS 450 (c:a 7 300).

Motsvarigheten till 400 och 450 är Nikon D80 för ungefär 7 000 sek.

Hela grejjen mellan Nikon och Canon har varit att ända sedan digitaliseringen slog igenom så har Canon legat snäppet före i teknik, snäppet över i bildkvalitet och snäppet under i pris varför de vitsvarta Canonobjektiven har synts mest bland yrkesfotograferna. Två kameramodeller har varit kungar på tronen EOS 1 och 5. Båda stadiga fullformatare för mellan 40 000 och 20 000 var. Bara för husen utan objektiv alltså.

Den sistnämnda påstås vara nakenfotografernas favorit.... :)

Men nu har Nikon kommit tillbaka och det rejält. Megamonstret Nikon D3 och den smidigare D300 har precis lanserats och gissa vem som vill ha dem.... :)

..och D 300 då...:

Jaha, nu är fotoskolan slut för den här gången. Roligt för mig att få ladda upp lite kameraporr på slutet. Väl bekomme alla som lärde sig något.

Vilken kamera är bäst?

Bästa kameran är som bästa  brösthållaren - antar jag.....?! Den man känner sig mest bekväm med och mest framgångsrik med (you do the math).

I alla fall ser jag, den 14/5 2008 det som dessa kameror är mina favoriter just nu:


Bland de minsta som man kan ha i innerfickan och inte behöver byta ut vare sig för kvaliteten på bilderna eller kameran kommer en Panasonic Lumix (DMC-FX35 ) med en zoom  på  4x (25-100 mm i 35mm formatet) vilket betyder grupp- och porträttfotoanpassad zoom. Bra med andra ord.
När vi kommer till mellanskiktet av fickkameror och systemkameror (kameror som ryms i rymliga fickor men inte behöver bytas objektiv på och som levererar RAW - äh fan - det är systemkameror men utan linsstrul):
Smart, enkel och med en osannolik känsla är Ricoh med en kvalitet som de flesta systemkameror bara kan drömma om:

Ingen zoom dock - bara vidvinkel. Trots, eller just, därför är det en grrrrrymm kamera! Vill ha! 28 mm vidvinkel. (Alltså - ingen zoom).

Näste kvinna på listan är superproffskameran Mamiyas kompanjon Sigma med en ännu mer avskalad variant av Ricoh är Sigma DP1:

Ingen zoom, grym vidvinkel och sanslöst kort skärpedjup (om du vill).

Sist i listan kommer kameran som förenar systemkameror med fickkameror - Canon G9 som ger mig rysningar av välbehag bara av att hålla i:

(Pyssloteket-Anna har en sådan och jag försökte sno den från henne flera gånger....)


My bad..

Såg att jag blandat ihop pilarna på den lilla illustrationen. 
Här är den korrekta:



Vad ska man ha för kamera då?

Alltså, jag är eoner ifrån att vara expert. Viktigast är att det är en kamera du tycker om och tycker om att arbeta med. Liten är bra och stor är också bra. Precis det jag inledde mitt fotobloggande med.

De här tre kamerorna använder jag själv:


En Samsung mini-minikamera


En Sanyo mini-mini film- och stillbildskamera


Och slutligen; mitt monster till filmkamera - en Canon XL2 (som fungerar precis som en avancerad systemkamera med allt från utbytbar optik till en myriad av justeringsmöjligheter).

Jag har valt kamerorna utifrån vad jag vill göra. Visst, en riktigt vass systemkamera står i min mentala önskelista. Men jag måste förhandla med skatteverket innan jag slår till...

De små kamerorna är verkligen dugliga och bara man väl lärt sig hur de är programmerade  i detalj så fungerar det utmärkt. Huvudskälet för mig till att lägga till en systemkamera i samlingen vore att många av de funktionerna jag använder på mina mindre kameror finns utanpå kameran på större modeller. Inte inne i lager på lager av undermenyer, dolda bakom små jädra knappar, som hos mindre kameror.

Åsså sist det där med ISO och slutare..

Slutaren bestämmer hur länge "ögonlocken" är öppen att släppa in ljus till sensorn. Sensorn kan ställas in till att bli olika känslig för ljus. Är det strålande sol och du behöver solglasögon så brukar det betyda att du får en kort slutartid. Det är bra när du ska fotografera sport eller fånga vattenstänk när ungarna springer vid havet.


Om det är mörkt så kan du bli tvungen att ändra ISO-talet för sensorn och där är det precis som med bländaren - ett lägre ISO-värde betyder en ljuskänsligare sensor. Ju högre man skruvar upp sensorn (brukar vara från 800 och uppåt) desto mer klumpas informationen ihop för att få fram en bild. Det kallas för brus och ser ut som små, oregelbundna gryn över hela bilden. Inte så snyggt. Har du däremot ett lågt värde (från 2-400 och nedåt) så blir bilden bara mjukare och mjukare avbildad. Utan brus alltså.

Nu sköter allt sådant här sig helt automatiskt för de flesta. De använder kameran bara i just auto-läget.

Men på den här illustrationen ser du varje funktion och vad som händer om du använder den. Glöm inte bort att titta i sökaren så ser du hur siffrorna ändrar sig på de små diagrammen och det hela blir märkvärdigt enkelt. Kamerans inbyggda exponeringsmätare talar till dig hela tiden så du vet vad som håller på att ske.


Inuti kameran sitter sedan en inställning också för ISO-talet i menyn. Lite olika för olika kameror och fabrikat. Leta dig fram...

När du lärt dig att ställa in fler och fler funktioner själv så börjar du märka att du faktiskt skapar och komponerar bilder och inte bara trycker av och får en bild. Hejja - du kör själv!
Kom ihåg att du kan dumpa de bilder du inte gillar direkt så slipper du sortera i alla gamla bilder (som om man någonsin gör det....?!) hela tiden med en känsla av att du inte duger som fotograf. Bara släng vettja.

Fotoskolan - skärpedjup

Zoomar, vidvinklar, storlekar på kameror, sensorer och lagringsformat i all ära - men vad blir det för bilder av det?

Många frågar mig hur de ska få kort skärpedjup. Vad är det?


Bild: http://www.arleklint.se/

Kolla på bilden ovan. Ser ni hur bilden längst upp till vänster bara har ett smalt fält av skärpa och den längst ned till höger är skarp nästan hela vägen? Kolla sen på kameraobjektivet (eller pula runt i menyn om du inte har en systemkamera). Där hittar ni samma siffror. Det är optikens pupill - den delen av linsen som blir till ett större eller mindre hål - som är förändrad. Vad den heter? Bländare.
Ju större bländartal desto mindre hål. Faktiskt. Ju lägre bländartal desto större hål. Stort hål = mycket ljus och litet hål...tja, ni hajjar..?!

När man fotograferar med kort skärpedjup så faller det som inte är viktigt i oskärpa och bilden uppfattas som den har större djup. När man gör det motsatta så plattas bildens förgrund ihop med bakgrunden så djupet försvinner. 
(Tips: objektiven fungerar kvalitetsmässigt allra bäst mellan det näst lägsta och näst högsta bländartalet de förmår).

Högt bländartal = långt skärpedjup = liten bländaröppning:


Lågt bländartal = kort skärpedjup = stor bländaröppning




Fotoskolan 3 - Spara bilden

Temper, temper alla som skriver. Rekommendationer kommer inom kort...

Innan dess bör vi veta vad tusan som händer med bilden när den väl är infångad av objektivet och lagrat av sensorn.

Förvånansvärt ofta visar det sig att många av mina scrappsystrar sitter på en sådan här kamera:


En Canon EOS 400 med medföljande zoomoptik (ni minns vad jag skrev om medföljande optiker...)
En kamera med en 22.2 x 14.8 mm sensor (ganska biffig men inte en fullformatssensor).
Av alla de jag frågat har merparten inte ens tömt minneskortet (det gör man när bilderna är lagrade i datorn för att erbjuda plats till nya bilder på det tomma minneskortet) och 100% hade dessutom lagrat in dem som JPEG (jiipegg)! 

Bilden från: http://onebuttonmouse.com

JPEG är ett komprimeringsformat ungefär som frysta köttbullar påminner (svagt) om min mammas dito. Det plockar ut det väsentliga och raderar resten. Bra när du tar många bilder på en gång (för det spar datakraft i kamerans pyttelilla dator) eller när man har ont om utrymme på minneskortet. Mammas köttbullar i sammanhanget är ett format som kallas RAW eller obehandlat/okomprimerat. I en sådan fil ligger allt med som sensorn fångade upp vid bildögonblicket och jag har redan redogjort för vitsen med en stor sensor. På bilden ovan ser du till vänster en häst som det blivit lite för vitt här och där på. Nacken t ex flyter ihop med bakgrunden. Hade bilden varit en JPEG så hade du fått leva med det, men nu var det en RAW-fil varför fotografen lätt kunde ändra exponeringen i efterhand för RAW-formatet innehåller mängder med data som inte alltid visas direkt på själva bilden.

Alltså: 

1. Kan kameran fotografera i RAW-läge så gör det. Även om du inte kan manipulera dem nu så kommer du eller någon annan kanske kunna i framtiden.

2. Ladda över bilderna till datorn och spar inte 300 bilder på minneskortet i kameran. Både minneskortet och kameran kan försvinna och i datorn kan du göra mer med bilderna än du kanske känner till även om du inte har något dyrt fotoredigeringsprogram.

Fotokursen del 2

Om vi för ett ögonblick utgår från att jag har rätt i det förra inlägget; att zoom och antalet pixlar inte är jätteviktigt och att man i allmänhet klarar sig med en vidvinkel och ett svagt komprimerande objektiv så kanske du undrar vad som då fäller avgörandet för en kamera och vilken du ska köpa om du köper en idag?

Två saker är viktigare än andra vid valet av kamera; hur bra optik som sitter i den och hur stor sensorn är.
Man kan säga att optiken är kamerans öga och sensorn är synnerven.



Eftersom optiktillverkning till stor del handlar om hantverk - ett slags pianostämmande - så skiljer sig de bästa från de sämsta bl a av kunskap och tradition. Det är ofta de gamla bolagen som fortfarande gör de bästa linserna och dyraste.
Två riktigt bra linser, en vidvinkel och en porträtt, blir alltid mycket bättre än en zoomlins. Även om alla tre är från samma tillverkare. De kameror man kan byta linser på kallas för systemkameror och nu kommer vi in på sensorn:



Kolla på den grötiga illustrationen ovan så ser du att den består av ett antal olika stora rutor. Ju större sensor du har desto mer av all ljusinformation kan den plocka upp. Stora sensorer är knepiga att göra och du har antagligen gissat rätt alla redan - de är mycket dyrare. Även om man skulle vilja annat så är förhållandet mellan kamerans storlek och uppbyggnad helt avgörande för hur stor sensor kan bli. Därför tar stora kameror bättre bilder än små. Stora kameror är nästan alltid samma sak som systemkameror. Men även bland de sistnämnda skiljer sig sensorn åt i storlek och kvalitet. Det blir ett ofantligt skutt från hobbykameror för 5-7 tusen till proffsens 20-100 tusen. Nu vet ni att det är sensorn som ligger bakom. Är sensorn lika stor som en gammal hederlig filmruta, alltså 24 x 36 mm är det en fullformatssensor i. Dyr med andra ord. I mobilkameran ryms bara en yttepyttesensor och därför blir bilderna inte lika bra. Faktiskt.

När du köper kamera så kan du alltså utgå från att gamla hederliga bolag säkert håller sig med bättre linser. Detta gäller dock nästan aldrig den lins som försäljaren erbjuder i ett paketerbjudande utan den brukar vara bra mycket sämre än kameran klarar av. Har kameran dessutom en stor sensor som tillverkaren vågar sätta sitt namn bakom är den bättre än en variant med mindre sensor. Att den sannolikt är otympligare och krångligare får vi lämna därhän.



Innan du säljer bilen och rusar iväg och köper en Hasselblad för 300 tusen vill jag återigen påminna om mitt första inlägg där jag säger att de bästa bilderna får man faktiskt av att kameran är med. En stor och fantastiskt bra kamera (som man dessutom är överdrivet rädd om) riskerar att missa alla de där trevliga vardagstillfällena där den mindre kusinen dyker upp ur fickan som ingenting. 

Kammera kammera...fotobloggar lite

Vi som scrappar är en jättemarknad för fotobranschen. Det har den naturligtvis inte uppmärksammat. Nevertheless så kan jag fylla i några små hål efter mitt eget kunnande. Eventuella fel och brister emanerar ur min lilla hjärnas disfunktionalitet och blir kanske bättre av en rejäl bunt påpekanden och hatmejl....

First thing first; vilken kamera ska jag ha?

Det finns två typer av kameror - de man kan ta med sig och de som är besvärlig att ta med sig. Ju mindre kamera desto större är sannolikheten att den åker med på bröllopet, till stranden, i affären eller tvättstugan. Så är det bara.



Ju större och dyrare kamera desto fler möjligheter erbjuder den. Möjligheter är kul, men tänk först igenom om du har lärt dig din bilstereos, din mobiltelefons eller ens din klockradios alla möjligheter? De flesta av oss har det inte varför jag vill hålla upp ett varningens finger till att falla i prestanda-fällan. Dyrt. Tänk tvätt- och diskmaskin. Bra program, lättanvänt och god erfarenhet ger ofta mer resultat än programmerbara funktioner. Bara för det finns betyder inte att de används.



Pixlar - alla vet men ingen fattar.
Åh, ni har säkert hört att det bollas med pixlar hit och dit. Ju fler desto bättre. "Den här kameran fotograferar med 9 miljoner pixlar" säger försäljaren och ser mallig ut. Jaha, vad betyder det då? Sanningen är att det inte betyder att bilden blir bättre. Bara hur stor uppförstoring den tål. Ju fler pixlar desto större utskrifter. Så sitter familjen på en A1-printer för 159.000 sek så satsa för all del på en kamera med mängder med pixlar i upplösning.

För alla oss andra gäller att 5 megapixlar är mer än nog för att skriva ut större än A4 (hur många gånger har du gjort det..?!)

Zoooooooooooom - massor av zooooom.
Zoom får säljare och din pojkvän/hubby/man/karl att dregla. Ju mer kameralinsen kan korta ned avståndet till objektet i fjärran  desto mer värdefullt anser det att det är. Zoom är i verkligheten lika värdefullt som en automatlåda på en bil - bra och bekvämt men inte riktigt lika bra som alternativet. 
Du, precis som jag, fotograferar mest sammankomst/fest/träff/orgien/gruppen och i farten. Alla bilder du ser i DN/SvD eller Elle i motsvarande situation är tagna med en vidvinkel. Vidvinkeln ser saker som vi uppfattar det - hela midievitten på en gång. Det är vidvinkel som gäller. Nästan alltid.

 

När är det inte som vidvinkel gäller? 
Vidvinkeln har ett problem; när man kommer riktigt nära med kameran så dras detaljerna ut mot kanterna och det som är i mitten blir jättestort. Inte så kul när man fotograferar ett ansikte. I synnerhet inte om det är mitt ansikte...
Därför vill man ha en, aningen, sammanpressande (komprimerande) objektiv vid porträttfotografering. 



Då blir inte kropp och ansikte utsatt för en "skrattspegelseffekt".

Sista från Hammarby Sjöstad för den här gången

Två klickbara bilder till:

 


...några till..

...att klickeliklicka på dåra...

  

Mer av sommaren..

Igår hann jag precis med The Magic Moment då solen skar ned över Södermalm och ljuset blir fantastiskt.

 

Har fler bilder men blogg.se vill inte ladda upp dem för närvarande. Klicka på ovanstående så ser ni Hammarby Sjöstad in all sin prakt. 
I övrigt har dagen varit full av junk; allt från krishantering för ett bolag som blivit felaktigt uthängt i SVTs Gomorrån till att få veta att jag är inkompetent av en kolerisk kund. Toppen med andra ord...
*ska hänga mig i duschslangen*

Nu börjar det brännas

image95
Glöm inte att boka Lördagen den 31a Maj då jag håller i vårens scrapmara på Papprika.

Specialerbjudanden unika för kvällen kan jag lova er! 

Platserna börjar redan fyllas så försäkra dig om en plats redan nu genom att mejla Malin på

info@papprika.se


C'est printemps prt II

Våren fortsätter att regera trots ett mindre avbrott i helgen.

image92

image93

image94

C'est printemps

image88

image89

image90

Några bilder tagna av mig under veckans värme. Hoppas ni blir lika varma innombords som jag...?


image91
P.S: Glöm inte vårens megaevent med yours truly i centrum...



Tips! Tatuera dig själv - smärtfritt

Nu finns självhäftande dekaler, sådana där som fanns i tuggummipaketen när jag var liten, till din printer.
Bara att skriva ut, pilla bort skyddsfilmen och sätta där du drömmer om att du vill ha en tatuering - men inte riktigt vill eller vågar. Filmen kan beställas från 

http://www.craftycomputerpaper.co.uk

och kostar runt 30 bagare + frakt.

image86

P.S. Glöm inte att anmäla er till maran om några få veckor...

image87

Boka sista maj!

image84
Lördagen den 31 Maj är det moi, jag, som är scrap-marathon general. Vi samlas kl 13.00 mitt på dagen på Papprika 

Herrhagsvägen 98 
122 60 Enskede
(Tallkrogen)
telefon 08-600 49 48

för att skapa i tolv timmar framåt (det blir till klockan ett på natten för er som inte kan räkna). Jag står för lite av varje och allmän oreda. Ni står för att det blir blir någorlunda trevligt och att jag är hyfsad och uppför mig. 
Den som tänker baka bullar eller orkar ta med tilltugg till flera får stort plus i kanten av mig och slipper mina kramar. 
De flesta kör ju (?) vilket vanligen innebär att det inte blir någon alkohol. Synd. Men de som törs och vill är välkomna att dricka annat än kaffe. Eftersom det är jag som är bas så bestämmer jag att sådant ska premieras med särskild omtanke och den eller de får skjuts upp till Tallkrogens t-bana av mig i min bil när maran är över.
Så ladies and gentlemen, start your engines, vässa saxarna och ring in en anmälan till Malin på numret ovan bums innan alla platser obönhörligt är upptagna. 
Det här vill ni inte missa.

RSS 2.0