Vi som scrappar är en jättemarknad för fotobranschen. Det har den naturligtvis inte uppmärksammat. Nevertheless så kan jag fylla i några små hål efter mitt eget kunnande. Eventuella fel och brister emanerar ur min lilla hjärnas disfunktionalitet och blir kanske bättre av en rejäl bunt påpekanden och hatmejl....
First thing first; vilken kamera ska jag ha?
Det finns två typer av kameror - de man kan ta med sig och de som är besvärlig att ta med sig. Ju mindre kamera desto större är sannolikheten att den åker med på bröllopet, till stranden, i affären eller tvättstugan. Så är det bara.
Ju större och dyrare kamera desto fler möjligheter erbjuder den. Möjligheter är kul, men tänk först igenom om du har lärt dig din bilstereos, din mobiltelefons eller ens din klockradios alla möjligheter? De flesta av oss har det inte varför jag vill hålla upp ett varningens finger till att falla i prestanda-fällan. Dyrt. Tänk tvätt- och diskmaskin. Bra program, lättanvänt och god erfarenhet ger ofta mer resultat än programmerbara funktioner. Bara för det finns betyder inte att de används.
Pixlar - alla vet men ingen fattar.
Åh, ni har säkert hört att det bollas med pixlar hit och dit. Ju fler desto bättre. "Den här kameran fotograferar med 9 miljoner pixlar" säger försäljaren och ser mallig ut. Jaha, vad betyder det då? Sanningen är att det inte betyder att bilden blir bättre. Bara hur stor uppförstoring den tål. Ju fler pixlar desto större utskrifter. Så sitter familjen på en A1-printer för 159.000 sek så satsa för all del på en kamera med mängder med pixlar i upplösning.
För alla oss andra gäller att 5 megapixlar är mer än nog för att skriva ut större än A4 (hur många gånger har du gjort det..?!)
Zoooooooooooom - massor av zooooom.
Zoom får säljare och din pojkvän/hubby/man/karl att dregla. Ju mer kameralinsen kan korta ned avståndet till objektet i fjärran desto mer värdefullt anser det att det är. Zoom är i verkligheten lika värdefullt som en automatlåda på en bil - bra och bekvämt men inte riktigt lika bra som alternativet.
Du, precis som jag, fotograferar mest sammankomst/fest/träff/orgien/gruppen och i farten. Alla bilder du ser i DN/SvD eller Elle i motsvarande situation är tagna med en vidvinkel. Vidvinkeln ser saker som vi uppfattar det - hela midievitten på en gång. Det är vidvinkel som gäller. Nästan alltid.
När är det inte som vidvinkel gäller?
Vidvinkeln har ett problem; när man kommer riktigt nära med kameran så dras detaljerna ut mot kanterna och det som är i mitten blir jättestort. Inte så kul när man fotograferar ett ansikte. I synnerhet inte om det är mitt ansikte...
Därför vill man ha en, aningen, sammanpressande (komprimerande) objektiv vid porträttfotografering.
Då blir inte kropp och ansikte utsatt för en "skrattspegelseffekt".