Blombukett del 3

Nu har vi alltså fått lite mer stuns i bilden, men jag vill ha ytterligare lite gapigare färger.
Därför går vi ånyo ned i lagerpaletten, klickar på yin och yang-symbolen och låter scrollisten vecklas ut och där väljer vi [kurvor/curves]. 



Okej, nu blir det lite spooky. Bergskjedjan fattar de flesta men kurvor? Längst ned till vänster i diagrammet som poppar upp är svart och längst upp till höger är vitt. (Det ska stå RGB efter "Channels:" högst upp i rutan - man kan också ändra färgerna individuellt men det blir overkill i detta fall). Trycker du markören på linjen så bildas en punkt som du kan kröka kurvan från och det ska vi göra. Ta tag rätt nära vitt, dvs nära över högra hörnet och puffa upp den någon millimeter. Bilden blir överlag ljusare eller hur? Gör nu samma sak fast tvärtom mot svart nere till vänster - puffa den en liten bit nedåt. Du ska ha fått en antydan till ett kursiverat "S" av kurvan när du är klar. Och samtidigt har du får en bild med kraftfulla kontraster.

Bara att trycka [ok] och saken är biff. Det fina med att vi pular runt i lagerpaletten är att din originalbild är helt orörd och du kan, genom att tända och släcka "ögonen" i lagerpaletten se hur din bild ser ut med och utan effekten.

I alla fall nu har vi fått den kontrastverkan vi vill ha. Fortsättning följer...

blombuketten del 2

Först laddar vi upp bilden på vanligt vis i Photoshop. Det första vi gör är att göra en kopia på bilden genom att göra ett likadant lager ovanpå den andra. 
Lättast är att helt enkelt gå till lagerpaletten och ta tag i det enda synliga lagret du har. Dra det sen ned till den lilla symbolen som ser ut som ett ark med ett vikt hörn. Då skapar du ett nytt lager med samma innehåll som det det du drog ned. Alltså har vi två likadana lager. 



Som jag började med så tycker jag bilden ser grådaskig och kontrastlös ut varför vi ger oss i kast med detta direkt.
Tillbaka ned i lagerpaletten igen och gå till den lilla yin och yang-symbolen med en halv cirkel svart och den andra vit.
Klicka på den och välj i scroll-listen som dyker upp [nivåer/levels]:




Som ni ser så kommer det upp en siluett av en bergskedja. Tanken är den att där det är lågland eller inget så är det också mycket svagt med information som "sprider ut" bilden tunt. Därav en del av grådaskigheten. Nu kan man alltså dra i den svarta och den vita spaken till man får ett bättre värde. I mitt fall var det bara den vita jag drog närmare "bergen" och sen efterjusterade jag en gnutta med den gråa mittenpilen. Härigenom förlorar vi en del information i skuggorna (de blir svartare) och en del av tonen i det vita (det blir vitare). Samtidigt blir färger och kontraster klarare. Kolla mot den första och sista bilden så ser du själv en del av skillnaden.

Fortsättning följer.... 

Åsså sist det där med ISO och slutare..

Slutaren bestämmer hur länge "ögonlocken" är öppen att släppa in ljus till sensorn. Sensorn kan ställas in till att bli olika känslig för ljus. Är det strålande sol och du behöver solglasögon så brukar det betyda att du får en kort slutartid. Det är bra när du ska fotografera sport eller fånga vattenstänk när ungarna springer vid havet.


Om det är mörkt så kan du bli tvungen att ändra ISO-talet för sensorn och där är det precis som med bländaren - ett lägre ISO-värde betyder en ljuskänsligare sensor. Ju högre man skruvar upp sensorn (brukar vara från 800 och uppåt) desto mer klumpas informationen ihop för att få fram en bild. Det kallas för brus och ser ut som små, oregelbundna gryn över hela bilden. Inte så snyggt. Har du däremot ett lågt värde (från 2-400 och nedåt) så blir bilden bara mjukare och mjukare avbildad. Utan brus alltså.

Nu sköter allt sådant här sig helt automatiskt för de flesta. De använder kameran bara i just auto-läget.

Men på den här illustrationen ser du varje funktion och vad som händer om du använder den. Glöm inte bort att titta i sökaren så ser du hur siffrorna ändrar sig på de små diagrammen och det hela blir märkvärdigt enkelt. Kamerans inbyggda exponeringsmätare talar till dig hela tiden så du vet vad som håller på att ske.


Inuti kameran sitter sedan en inställning också för ISO-talet i menyn. Lite olika för olika kameror och fabrikat. Leta dig fram...

När du lärt dig att ställa in fler och fler funktioner själv så börjar du märka att du faktiskt skapar och komponerar bilder och inte bara trycker av och får en bild. Hejja - du kör själv!
Kom ihåg att du kan dumpa de bilder du inte gillar direkt så slipper du sortera i alla gamla bilder (som om man någonsin gör det....?!) hela tiden med en känsla av att du inte duger som fotograf. Bara släng vettja.

Fotoskolan - skärpedjup

Zoomar, vidvinklar, storlekar på kameror, sensorer och lagringsformat i all ära - men vad blir det för bilder av det?

Många frågar mig hur de ska få kort skärpedjup. Vad är det?


Bild: http://www.arleklint.se/

Kolla på bilden ovan. Ser ni hur bilden längst upp till vänster bara har ett smalt fält av skärpa och den längst ned till höger är skarp nästan hela vägen? Kolla sen på kameraobjektivet (eller pula runt i menyn om du inte har en systemkamera). Där hittar ni samma siffror. Det är optikens pupill - den delen av linsen som blir till ett större eller mindre hål - som är förändrad. Vad den heter? Bländare.
Ju större bländartal desto mindre hål. Faktiskt. Ju lägre bländartal desto större hål. Stort hål = mycket ljus och litet hål...tja, ni hajjar..?!

När man fotograferar med kort skärpedjup så faller det som inte är viktigt i oskärpa och bilden uppfattas som den har större djup. När man gör det motsatta så plattas bildens förgrund ihop med bakgrunden så djupet försvinner. 
(Tips: objektiven fungerar kvalitetsmässigt allra bäst mellan det näst lägsta och näst högsta bländartalet de förmår).

Högt bländartal = långt skärpedjup = liten bländaröppning:


Lågt bländartal = kort skärpedjup = stor bländaröppning




Fotoskolan 3 - Spara bilden

Temper, temper alla som skriver. Rekommendationer kommer inom kort...

Innan dess bör vi veta vad tusan som händer med bilden när den väl är infångad av objektivet och lagrat av sensorn.

Förvånansvärt ofta visar det sig att många av mina scrappsystrar sitter på en sådan här kamera:


En Canon EOS 400 med medföljande zoomoptik (ni minns vad jag skrev om medföljande optiker...)
En kamera med en 22.2 x 14.8 mm sensor (ganska biffig men inte en fullformatssensor).
Av alla de jag frågat har merparten inte ens tömt minneskortet (det gör man när bilderna är lagrade i datorn för att erbjuda plats till nya bilder på det tomma minneskortet) och 100% hade dessutom lagrat in dem som JPEG (jiipegg)! 

Bilden från: http://onebuttonmouse.com

JPEG är ett komprimeringsformat ungefär som frysta köttbullar påminner (svagt) om min mammas dito. Det plockar ut det väsentliga och raderar resten. Bra när du tar många bilder på en gång (för det spar datakraft i kamerans pyttelilla dator) eller när man har ont om utrymme på minneskortet. Mammas köttbullar i sammanhanget är ett format som kallas RAW eller obehandlat/okomprimerat. I en sådan fil ligger allt med som sensorn fångade upp vid bildögonblicket och jag har redan redogjort för vitsen med en stor sensor. På bilden ovan ser du till vänster en häst som det blivit lite för vitt här och där på. Nacken t ex flyter ihop med bakgrunden. Hade bilden varit en JPEG så hade du fått leva med det, men nu var det en RAW-fil varför fotografen lätt kunde ändra exponeringen i efterhand för RAW-formatet innehåller mängder med data som inte alltid visas direkt på själva bilden.

Alltså: 

1. Kan kameran fotografera i RAW-läge så gör det. Även om du inte kan manipulera dem nu så kommer du eller någon annan kanske kunna i framtiden.

2. Ladda över bilderna till datorn och spar inte 300 bilder på minneskortet i kameran. Både minneskortet och kameran kan försvinna och i datorn kan du göra mer med bilderna än du kanske känner till även om du inte har något dyrt fotoredigeringsprogram.

RSS 2.0