Nu är ungarna klara
Runt ramen löper en linnetråd i flera varv avlutad med två kinesiska good-luck-charms i mässing. I botten på bilden finns en luddig, mixad, tråd jag köpte på Papprika igår genom några metallstans-hål och varsin liten kinesisk peng. Det rosa Malin talar om är, gissningsvis, embossad rosa stämpel som jag satt i vänstra hörnet. Ett poetiskt inlägg, handskrivet sitter till vänster, 3d fjärilar vid den rosa emboss-stämpeln, en handmålad tattoo-bild snett under den. En myriad av urklippta texter där min egen är utprintad, tillknycklad och distressad med brun stämpel i nedre halvan.
På ramens framsida löper en text om hur bråkiga de är och har varit och att allt detta måste ibland få ett slut. Men att jag älskar de båda förbehållslöst trots det.
Nu så, nu är den färdig
Detaljerna klara:
Martins första middag
Med en 14-årig son som är störst i klassen tillika (ja, det är han med tavlan) så är matkontot på god väg mot bil- och boendekostnaderna. Just nu klev han in genom dörren och satte sig att brottas med att få sin Mac-dator att bli en pc så han kan spela alla spel.
Själv har jag förberett mig genom att strimla entrecôte, choppa upp grönsaker och steka dem i sesamolja och puttrat ris. Det blir Yakiniku igen, fast äkta denna gång. Vad han får till andra middag? Fan vet, men gissar på något med pasta.
Så blev den nästan klar
Tavlan är nästan färdig bl a med stöd av Skatemariah (http://[email protected]) som skänkte bort en massa blommor till mig. Ska komma lite mer text runt ramen och kanske pilla in något objekt inuti.
Här ser ni lite detaljer:
Work in progress pt 4
Martin (Lee är utbytesstudent i Michigan) fick helstekt fläskkotlett, lök, sugarsnaps, spetskål och paprika(!) stekt i sesamolja och med en lag av tamarindpasta, yikinikysås, sweet chilli mm nedrört i gårdagens pasta. Själv brottas han med att få in pc-program i sin mac-dator. Vi hatar pc.
Middagen låter vänta på sig.
Så kom jag då vidare med själva rubriken, eller i varje fall namnen på tavlan. Tog en del chipboard-bokstäver och grundade dem med vitt innan jag torrborstade dem i samma rosa som på bottenpappret.
Resultatet ser ni här:
Mer stämplar...
Tre som gillade den förra. Hur förhåller det sig med denna (snabbt utkast och inget färdigt såklart)?
Varför allt detta gullegull..?
Stämplar med bejbys och rosa hjärtan i alla ära., men var är alla coola stämplar?
Här är ett exempel på en stämpel jag vill tillverka. Någon mer som gillar den?
Work in progress pt 3
Nu så - nu börjar det fästa. Texten kommer. Tack Fanny för support.Work in progress pt 2
Den här texten har jag gjort men vet inte om den funkar att skriva med (så det syns) på Lees och Martins passe-partout:
Någon som törs kommentera?
Work in progress
Jaha...nu har bits-n'-pieces legat på köksbordet i mer än veckan. Lite kan jag skylla förkylningar och besök från länder som flyter av mjölk och honung. Men i det stora hela har jag kreatörskramp. Den som kickar upp mig på banan får ett pris :)
Kylskåpsutmaningen
Badanka (http://badankor.blogspot.com/) har en "fotografera ditt kylskåps"-utmaning vilken jag härmed antagit.
Obducentvarning.
:)
UFOs och decoltage
Bröst har samma inverkan på oss män som skor på er kvinnor; det är som ett UFO landat och vi bara m å s t e stirra.
"Herregud!" verkar ni tänka "jag har gått i samma skor i flera dagar - jag m å s t e köpa ett par nya! - OJ! T i t t a vilka snygga, sexiga skor!" Simsalabim så är garderoben fylld med skor ni aldrig önskade, eller ens kommer, att ha mer än första kvällen.
Kanske har jag fel, men jag misstänker att jag stirrat in i mer flickvänsgarderober än ni har, kära systrar...?!
Samma sak med bröst för oss killar; vi bara m å s t e stirra.
Talade med Malin idag på Papprika och vi konstaterade tre saker:
Jag är lika enfaldig som alla andra män.
Hennes man, som undrat över min regelbundna närvaro, kunde dra en suck av lättnad då jag varken är vacker eller har huvudet fullt av hår.
Killar gillar antingen "Boothay" eller "Jugs".
Men en sak vi inte lyckades reda ut är varför killar, som jag t ex, bara är tvungna att stirra på präktiga decoltage.
Jag menar, jag gillar inte ens bröst. Missförstå mig inte nu, visst gillar jag tuttar som bar den, men porrsurfar jag (rent hypotetiskt ;) ) så inte fasen klickar jag på länken "Enormous Breasts". Tack, men men Nej tack. Mamma fanns där och jag är proppmätt. Me?! Jag gillar smala, slanka, vilda tjejer - gärna mer vilda än tama.
Ändå.
När Malins snygga väninna sitter där i alla sin gudomlighet (och med en mamma som man kan bara kan drömma om) kan jag inte annat än stirra.
Det är som om ett par fylliga bröst lovar ett liv bortom räkningar, "inte ikväll älskling - jag har ont i huvudet", eller att momsen ska redovisas näst månad.
Ett UFO har helt enkelt landat och med ett lysande finger (tja...något lyser i varje fall...?!) pekar mot ett liv sagolikt och bortom både mina och tillvarons tillkortakommanden. Vi stirrar kort och gott.
Som man är jag antagligen lika privilegierad i scrap-sammanhang som de tidiga pappa-lediga männen. Jag får beröm för det ni kvinnor gör av hävd och gammal vana. "Åh, du har blommor på din LO!" Systrar, ni är fantastiska varenda en av er. Hatten av och sug i er! Med eller utan decoltage. Men knäpp mer än gärna upp lite extra för mig :) Malin, du har rätt. Jag är billig, enfaldig och lätt att förstå mig på. Min enda egenskap är att jag är hyfsat uppriktig. I övrigt tycker jag att alla tjejer är skitsnygga.
Kan dessutom inte hålla mig...
Här, mina vänner, är min sons första försök att måla en tavla. Under tre dagar på Novemberlovet satt han med akrylfärger och en bild av vad han ville åstadkomma i huvudet. Upprinnelsen är ett avsnitt av "Miami Ink" ( http://www.tv6.se/miamiink ) där en kund bad om en tatuering föreställande japanska Koi-fiskar (japanska karpar). Efter att resultatet synts i tre sekunder försvann sonen in på rummet och återvände efter en halvtimme meden perfekt avritning av minnesbilden. När sedan tavlan kom på tal tog det mindre än 20 minuter innan alla tre satt på plats för att tillbringa den övriga tiden med att göra färger, tecken och toner. Jag var bäst i klassen på att teckna, Martin är bäst i hela skolan på att måla och teckna ....*stoltapappan*
...mer detaljer...
Detaljer
Insåg att det kan vara svårt att veta vad som försigår inne i tavlorna. Här följer några detaljstudier för den som är lika "förveten" som jag:
Här är den ocensurerade varianten
Här är Gohar mer...ehum..."lättklädd" vilket visade sig, när väl tavlan var färdigställd, vara närmast pornografiskt i persisk kultur.
För övrigt har jag tagit alla bilder på alla tavlor och i bloggen.
En raggig katt bland silverblanka hermeliner
Så har jag, den "ende mannen" i scrapvärlden skapat en egen blogg.
Vart jag än kommer, vem jag än möter, så tvingas jag ursäkt mig för mitt kön. För att reda ut det uppenbara; jag är en medelålders man som boxas och styrketränar, gillar tjejer (ju fler desto bättre) och som scrappar. Befrielsen från de gängse kultursnobbistiska kraven gör att det, för mig, blir en tankens lek med handen (eller tvärtom). Till vardags så är jag affärskonsult med inriktning på marknadsföring, men delar av min fritid tillbringar jag med glue-dots på armbågarna, glitter på tröjan och stämpelfärg under naglarna.
Bröllopstavla, format 50 x 50 cm med handmålad passparteaout, champagnefärgat bottenpapper, band och blommor från Papprika. i övrigt innehåller den element från själva bröllopsinbjudan och den efterföljande festen.
Samtidigt som jag alltsom oftast möts av förvåning så får jag, efter att den första chocken lagt sig, ett öppet och vänligt bemötande var jag än kommer. Heder till er alla butiksägarinnor och scrapptjejer!
Jag gör ofta tavlor med 3-dimensionella inslag som den ovan. Runt 50 x 50 cm och handmålad passparteaout med dekorerad ram. Alltsom oftast säljer jag dem efter beställning.
Jag började scrappa (utan att känna till begreppet) efter att ha blivit deppig efter en avslutad relation. Med tiden (sedan Augusti 2007) har jag kommit vidare med både relationen och scrappandet.
Mesta delen av tiden skapar jag hemma i köket, där pinnar och pinaler ombesörjer en sagolik röra till morgonkaffet morgonen efter, och på Papprika.
Den här bloggen har tillkommit på uppmaning från flera håll och är tänkt att tjäna som en inspiration och en dokumentation till alla som har ork och lust att läsa den.
Håll tillgodo vänner.
Peter
Välkommen till min nya blogg!
Bloggen är en mans, eller killes, perspektiv på scrapbooking.
